Ambition & bergochdalbanor

Det är inte alltid det är jättebra att vara för ambitiös. Vi började en ny kurs i måndags och första uppgiften var att göra om en utställning från Malmö muséer på två dagar. Jag är precis hemkommen från skolan efter att ha varit där i tolv timmar, och detta är bara en liten uppgift på vägen till den stora vi snart sätter igång med. Och det är skitkul och vi är alla så ambitiösa och jobbar tills vi blir klara liksom, men idag sa vi att vi nog får tagga ner ambitionen lite för vår hälsas skull. Man får liksom ta i när det verkligen behövs istället för att ta ut sig till max på alla uppgifter.
Igår var vi på muséet och spanade in utställningarna och sen gick vi hem till mig, åt pizza och drack vin och pratade om denna uppgift och väldans mycket annat. Var så kul att ha fyra av mina närmsta vänner här i Malmö hemma hos mig och bara vara. De senaste dagarna har varit rättså jobbiga av en viss orsak och mitt humör har åkt upp och ner som en jäkla bergochdalbana som jag blivit helt slut av och så trött på. Jag som brukar ha lite svårt att somna på kvällarna har även haft ovanligt svårt att somna, legat vaken i timmar utan en blund de senaste veckorna. Så igår när jag haft mina vänner här var det som att jag somnade in lugnt, helt varm i kroppen och glad. Som att man vadderat hjärtat lite extra sådär som bara går med personer man tycker om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0