Januari 2011 - i London

Halva min tid här har nu gått! Januari har känts som en ganska lång månad, ovanligt nog. Började ju månaden med en vecka i Sverige eftersom jag var där över jul och nyår, och det känns som en evighet sen. Ingen snö har det varit här alls sen jag kom tillbaka, tror (och hoppas?) att det inte kommer någon mer snö nu utan det är full on vår härifrån. Något annat roligt är att jag den här månaden kommit på vad jag vill göra i höst, jag planerar nu att åka tillbaka till Sverige när jag är klar här och hoppas att jag kommer in på ett program jag vill läsa. Men än har jag fem månader kvar här!

Lite som hänt:

  • Min kära familj flög över och var här 13e-16e januari, vi firade min födelsedag bl.a. med en fullspäckad helg med musikal (The Lion King) och shopping.
  • Varit mycket i Crouch end och med Joline.
  • Känns som jag och Alice kommer mycket bättre överens och har roligare tillsammans. Hon har vuxit mycket!



Dag 30 – Ett sista ögonblick

Svårt att komma på alla dessa ögonblick! Eftersom alla ögonblick jag skrivit om varit glada tänkte jag skriva om ett ledsamt ögonblick, men det är ju inte roligt att avsluta den här listan på det sättet. Så tro nu inte att alla mina ögonblick är glada, men här kommer ett glatt ögonblick till.

Bara landet, en bra vän, en tyst skog, musik på hög volym, sitta ute på altanen och läsa eftersom solen värmer även fast marken är täckt av snö. Lite vin, lite lycka och mycket skratt.

Dag 29 – Mina ambitioner

Har alltid varit väldigt ambitiös av mig och satt mycket press på mig själv för jag vet att jag kan gå långt. Det kan bli lite för mycket ibland, för mycket press på mig själv och när inte mycket händer och det känns som jag står och stampar för länge på samma ställe mår jag oftast inte så bra.
Än vet jag inte var jag hamnar i framtiden men för hösten har jag planer på att komma hem till Sverige och förhoppningsvis plugga något jag tycker är kul!
Mina främsta ambitioner i livet är väl som de flesta andras, jag vill vara frisk, ha folk jag tycker om omkring mig, vara lycklig eller iallafall glad, hinna uppleva och se så mycket som möjligt innan jag tar mitt sista andetag.

Dag 28 - Det här saknar jag

Ganska enkelt att skriva om just nu. Jag saknar Sverige, min familj, min katt, vårt landställe, mina vänner, farmor, mina kläder i min garderob hemma, sommaren, hösten, våren, vintern också för den delen eftersom det inte är någon riktig vinter här (ingen snö.) Det är mycket, men saknad kan vara bra, det betyder att jag har något som betyder mycket för mig.
Något annat jag längtar tillbaka till lite smått är ju Grekland, var en så härlig vecka jag och syster hade där innan jag drog bort hit.


Dag 27 - Min favoritplats

Har tänkt på denna jättelänge, så svårt. Har iallafall kommit fram till en sak; jag gillar att se nya platser, vara "on the go" och hela tiden skaffa nya platser, så det var inte lätt att komma på endast en favoritplats. Plats kan ju göras hur litet eller stort som helst, här i sängen, här i London, här i världen...
Men ett ställe är iallafall helt säkert en av mina favoritplatser. Landet, Vätö. Vårt landställe på Vätö där jag i princip endast har glada minnen ifrån. Den stora härliga tomten där man alltid kan gå barfota i gräset, den lilla sjön där vi badat ända sen vi var små och inbillat oss att vi sett ett hundratal gäddor i, promenera till pizzerian och därifrån i sommarkvällen, härliga midsommarfiranden med jordgubbstårta... oändligt många minnen har jag därifrån. Bilden i min header är förresten tagen där, på den stora stenen mitt på tomten. Det var från början min farmor och farfars ställe där pappa varit sen han var liten, men för knappt ett år sen fick mamma och pappa ta över det. Och jag är glad att jag kommer få spendera många fler somrar (och vintrar, höstar och vårar också) där!



-

Feels like I've walked a thousand miles
from the night grows a new tomorrow
Wiping the tears from my eyes
we bond over heartache and sorrow

Dag 26 – Mina rädslor

Ibland kan jag oroa mig sjukligt mycket, och verkligen mest över småsaker. På något sätt känns det som om ifall jag oroar mig går det bra, gör jag det inte så skiter det sig. Men de mesta av de där småsakerna spelar ju ingen roll såhär långt i efterhand.
Snackar vi riktiga rädslor så är det inget jag funderat över speciellt mycket. Att bli ensam skulle jag säga är största rädslan. Att förlora alla som står mig nära och bara drunkna i ensamhet. Och att förlora någon närstående är också en rädsla i sig. Är också rädd för att bli riktigt sjuk eller dö av sjukdom. Det finns så mycket som kan drabba en liten människokropp. Snackar vi mindre rädslor skulle jag vilja säga att småkryp är ganska äckliga, men någon fobi har jag inte. Och stora mörka skogar har alltid varit något som jag ryser av att tänka på.

Dag 25 – En första

Första gången jag gick ut på krogen är lite skrattretande. När jag fyllde 18 var ingen av mina vänner 18 så jag väntade en dryg vecka tills Josse hade födelsedag. Då blev det minsann dags att gå ut för allra första gången. Hade ingen koll på vad jag skulle ha på mig, vilka skor jag skulle ha eller hur något fungerade men det blev iallafall Viper Room (ja, fniss!!) som blev debuten. Kommer ihåg hur vi gick in, dansgolvet ännu var tomt, langade varsin livrädd blick runt stället och rusade sen in på toaletten för att vi kände oss så gröna. Vi måste sett så ynkliga ut. När vi tagit mod till oss vågade vi oss fram till baren och beställde varsin öl (jag som inte ens gillar öl speciellt mycket) och mot slutet gav vi oss tillochmed ut på dansgolvet. Kvällen slutade tidigt eftersom vi skulle hinna med sista pendeln hem, haha. Jag fnissar åt det nu men det var ju totalt främmande vatten för mig det där. Men det är precis så jag vill komma ihåg min första utekväll.

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Jag gråter ganska ofta, för mig är det något fint och ett sätt att ventilera mina känslor när allt väller över inombords. Är en väldigt känslig person som tar åt mig väldigt lätt (alldeles för lätt ibland, ska bli bätte på det) så tårar är absolut inget främmande för mig. Vad får mig att gråta då? En hel del skulle jag vilja säga. En sorglig filmscen, en låt jag förknippar med något tråkigt eller något jag saknar. När livet känns piss och jag inte vet var jag ska ta vägen, när jag är rädd eller irriterad över något. För tillfället gråter jag en del för att jag saknar min syster och längtar hem lite. Det som är så bra med att gråta är att bara släppa allt en stund, annars skulle jag nog explodera, och det känns oftast mycket bättre efteråt.

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Mycket som hamnar under den här kategorin också, som tur är! Jag mår bra av att träffa folk som betyder mycket för mig, att bara kunna vara mig själv fullt ut, resa och se nya platser, att skratta tills jag gråter. Och musik förstås, är jag lite låg ploppar jag in hörlurarna i öronen och spelar min absoluta favoritmusik. Främst GA är ett säkert kort som alltid får mig på bättre humör.


Dag 22 – Det här upprör mig

Knepigt ämne, det finns så otroligt mycket som upprör mig. Först och främst är det självklara saker som krig, våld, otrohet, mobbning och så vidare. Jag blir upprörd över hur människor kan blunda istället för att gripa in när någon far illa precis framför deras ögon. Jag blir upprörd över föräldrar som inte alls eller har slutat stötta sina barn. Jag blir upprörd över hur snabbt främlingar skaffar en första uppfattning om någon, och av hur fördomar ofta kommer emellan verkligheten. Jag blir upprörd över ytlighet, utfrysning och sjuka ideal. Ja som sagt, det är mycket.

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Ett ögonblick mitt uppe i extas, ett ögonblick som fyllde hela mig med glädjerus. Peace & Love, en liten liten intim scen, längst fram vid staketet inte mer än två meter från scenkanten. Underbara norska Donkeyboy som spelar, hela jag som består av ett enda konsertrus, kan inte slita blicken från scenen, som hypnotiserad. Högtalarna vrålar ut 'Promise Kept', refrängen kommer, Cato pekar på mig. MIG och ingen annan medan han sjunger "with you". Jag flyger nog.


Dag 20 - Den här månaden

Om vi tittar en månad tillbaka i tiden finner vi att det faktiskt varit en otroligt mycket bättre månad än vissa var i fjol. December ledde mot sitt slut och jag kände en otrolig vändning på det personliga planet. Julen närmade sig och ett mer eller mindre kaos utbröt innan eftersom jag inte lyckades komma hem förrän på självaste julafton. December övergick i januari och jag dansade in det nya året tills fötterna värkte. Januari har börjat bra och jag känner en nystart, känner ett ljus som jag fan ska behålla.
Den här månaden bröts traditioner, den här månaden började på en nyårskryssning, den här månaden fyller jag 21, den här månaden kommer min familj och hälsar på, den här månaden kunde jag inte vara gladare att jag befinner mig i London.


Fortsättning

Så var jag tillbaka i älskade London och äventyret fortsätter. Har bestämt att med det nya året börjar ett nytt kapitel, och jag känner förändringen. Fortsätter nu blogga här igen.


Oversized

I just love it.

 
 
Bilder från weheartit.


Sista dygnet

Då är det bara drygt ett dygn jag har kvar här i Sverige innan jag tar mitt pick och pack tillbaka till London. Det är nu resfebern börjar infinna sig, känner mig ängslig för allt möjligt, vågar knappt ens gå in och kolla hur det står till med flygen. Men det ska bli kul att komma tillbaka, det ska det. London är verkligen en stad jag älskar och jag är så glad att jag får lära känna den på djupet.
Igårkväll åt vi svensk pizza (så stor skillnad mot pizzan i England måste jag säga) och jag och syster tittade äntligen på det efterlängtade nya avsnittet av Pretty little liars, som vi längtat.
Mitt sista dygn kommer bestå av besök från farmor, lite städning, hemmakväll med syster med lite middag och filmer osv. Och packning såklart, men vi får se hur det blir med den saken, jag är ju faktiskt världsbäst på att skjuta upp det till sista minuten.

Ruta ett

Tiden kan gå så snabbt och så långsamt samtidigt. En minut kan kännas långtråkigt lång medan dagen svischar förbi som på en motorväg. Det gick några dagar och helt plötsligt känns det som om jag inte varit borta länge alls, en vecka kanske två på sin höjd. Men det är ju hela fyra månader som gått, hur kan det inte kännas? Lite tråkigt att det ska bli så av att komma hem, som om man är tillbaka på ruta ett igen. Man har gått runt hela spelplanen en gång men nu är man tillbaka där man började och kan för allt i världen inte minnas allt som hänt sedan man senast var här. Förhoppningsvis försvinner detta när jag återvänder till London town, men i framtiden då? När jag återvänder hem, ska det då bli likadant? Att ett helt år bara känns som en veckas semester och man dras tillbaka ner i de gamla vanornas håla och blir plötsligt samma gamla tysta mus igen. Spökena från vårt förflutna, varför hinner de alltid ikapp oss. Så kan det ju inte hålla på hela livet.

Ingenting

Först kom ingenting, sen kom ingenting.
Ibland får man ha såna här dagar när man inte gör någonting vettigt. Fast nu så, ikväll blir det godis, tjatter och cava hemma hos Josse.


Nyårskryssning

Gott nytt år! Här kommer bilderna från kryssningen vi var på över nyårsnatten. Hade så kul!

 





 

 


2011

Min nyårsafton var helt sjukt bra. Dagen börjades med lunch hos farmor med familjen för att fira lilla pappa som fyllde ännu ett år äldre, vi blev bjudna på god mat och droppade av vår lilla hårboll till katt. Efter en snabb sväng hemåt tog vi vårt pick och pack och klev ombord på MS Cinderella! Man möttes direkt av en härlig stämning med glitterljus i fönsterna och knökfullt med folk. Vi fixade oss iordning i den lilla hytten och vid halv nio proppade vi i oss massa gott från middagsbuffén som var toppen, och efterättsbordet var nästan det bästa. Sen var det två timmar kvar till tolvslaget som vi spenderade inne på karaokebaren där det var fullt drag! Syster och jag stod länge och tvekade på om vi skulle ge oss på mikrofonerna eller bara betrakta alla andra utanför strålkastarljuset, men till slut bestämde vi oss för att köra fullt ut, man lever bara en gång! Så vi gick upp och körde 'Tommy tycker om mig' och fick igång alla som var där som dansade och sjöng med, jättehärligt och skitkul verkligen!

När tolvslaget närmade sig satte några på sig lite löjliga hattar och med tutor och bubbel traskade vi ut på däck där det var halt som sjutton och snöade som om det aldrig snöat förr. Trots att det inte var så klart så såg man en hel del fyrverkerier och det blev ett himla bra tolvslag.
Därefter startade fartyget och gav sig ut på öppet hav mot Mariehamn. Det var fullt ös och jag och syster stack till den jättebra klubben Fun Club och dansade hela natten lång till två grymma coverband som spelade grym musik. Tilläggas ska dock att de flesta äldre som gav sig ut på dansgolvet var de vildaste - de skuffade och buffade som om de hade hela klubben för sig själva. Men all in all hade vi en awesome natt och dagen efter var också bra på båten med en stor brunch och lite taxfree-shopping.
2011 - it's gonna be a good one!


Christmas

Har ju glömt att lägga upp lite bilder från julen! Tog inte jättemånga men är är en del iallafall.



 




RSS 2.0